Sara Parkman

Få artister har förändrat en tradition så radikalt, och samtidigt så varsamt, som Sara Parkman. Under det senaste decenniet har hon omformat den svenska folkmusiken inifrån genom att behandla den som en levande, föränderlig uttrycksform där historia och samtid tillåts samexistera. Genom detta arbete har Parkman vuxit fram som en av sin generations mest tongivande röster och riktat nytt ljus mot en tradition som länge befunnit sig i marginalen. Längs vägen har hon belönats med Grammisar, DN:s Kulturpris och Ulla Billquist-stipendiet, sålt ut turnéer och etablerat sig som en av de mest kompromisslösa och angelägna rösterna i svenskt kulturliv.

Med en sommarturné och det hyllade albumet "Aster, atlas" i ryggen ger sig Sara Parkman åter ut på vägarna för en höstturné. Skivan tar sin början i en oväntad återfunnen tro på konsten, i en förfallen trädgård i de franska bergen, och växer därifrån till ett verk om arbete, skönhet, sorg, förruttnelse och hopp. Här korsas vallåtar med körmusik, pulserande elektronik med uråldriga traditioner, medan trädgården blir en bild för allt det levande vi försöker vårda trots att vi vet att det en dag kommer att försvinna. Resultatet är ett av årets mest hyllade svenska album – stort, andligt, jordigt och djupt mänskligt på samma gång. Och precis som alltid finner Parkmans musik kanske sin allra starkaste form på scen, där det ceremoniella möter det intima och varje konsert känns lika mycket ritual som framförande.