Roffe Wikström

• Roffe Wikström (19:00)
• Spelplats: Parksnäckan Uppsala
• Datum: 15 augusti 2026
• Biljettpris: 450 sek + service
• Åldersgräns: 3 år

Roffe Wikström började spela med Slims Blues Gang 1969.
 Då var förutom Roffe och ledaren Slim Notini, trumslagaren Ola Brunkert och saxofonisten Christer Eklund bl.a. med i bandet. Alla skulle skriva in sig i svensk musikhistoria. Slim var den förste som spelade riktig blues i Sverige, Ola Brunkert skulle bli den store trumslagaren under sjuttio- och åttiotalet och Christer Eklund är förmodligen den svenske saxofonist som fått mest global spridning genom sin medverkan på ABBAs Waterloo.

1973 slutade Roffe med Slims band för att koncentrera sig på det som han såg som sin uppgift, att ta bluesen till Sverige, inte bara musikstilen utan även den sociala betydelsen och sjunga om sitt eget samhälle och sin egen historia med bluesens känsla och uttryck men i svensk språkdräkt. Sen 1975 har han släppt ett trettiotal album, och sålt närmare 1 miljon plattor, haft mer än 7000 konserter i flera varv runt hela Norden med avstickare till Tyskland, bl.a. med direktsänd konsert i tysk radio. Ett helt album översattes till danska av det bornholmska bandet De Maend och spelades in av dom, tillsammans med Peter Thorup, tidigare engelska CCS. Andra av Roffes sånger finns översatta till finska och norska och inspelade i respektive länder.

Dessutom har han under åren fått motta en rad priser och utmärkelser för sitt jobb. Det är för många för att nämna upp utom ett; LOs Kulturpris, det är det Roffe är stoltast över. Från 1969 till 2025, många år på vägarna och på scenerna, flera varv runt ekvatorn i Chevabuss. Det duger som livsverk.

Förra året bestämde han sig för att göra ett avbrott i turnerandet. Tilltagande ryggbesvär sen ett tjugotal år gjorde resandet allt svårare så under 2025 tackade han nej till allt spelande.

Har man ägnat hela sitt liv åt att tillsammans med andra likasinnade kamrater slamra och väsnas på klubbar, festivaler och i konsertlokaler, som är det allra skojigaste som finns, är det svårt att avstå.

Så man måste på det igen, så länge fingrarna funkar och själen sjunger. Lockelsen är för stark, man kan alltid göra nånting bättre, ribban kan ännu höjas nån centimeter