BD Live! - Julia Siraj + Support: Hilma Bendrik i Borlänge

Dalakult presenterar stolt;

JULIA SIRAJ!

"Det har gått snabbt för den svensk-eritreanska artisten, sångerskan och låtskrivaren Julia Siraj. Ett och ett halvt år efter debutsingeln ”Charlotte” har hon redan hunnit etablera sig som ett stort framtidshopp. Siraj, som på den nya EP:n förflyttar sitt sound mot nya marker, tillhör den skara unga artister som vägrar låta sig stängas in i en enda genre eller ett enda uttryck. Istället påverkas den konstnärliga ådran av samarbeten längs vägen, platser där musiken skapas och den inre utveckling som ständigt pågår.

De tre låtarna på EP:n ”Don’t Let The Same Dog Bite You Twice” spelades in i Studio Cirkus i Dalarna tillsammans med Max Sjödin och trots att den soul som hela tiden är grundfärgen i Sirajs palett finns kvar låter musiken den här gången varmare, närmre och mer sprungen ur en akustisk ådra. På det sättet låter den både mer modern och mer klassiskt rotad på samma gång.

”Det var en process som började innan jag började skriva de här låtarna egentligen”, berättar Siraj. ”Då lyssnade jag mycket på americanapop och givetvis en del soul också. Det kom ett annat typ av uttryck ut ur mig när jag skrev. ”

Liksom på förra årets EP ”Growing Pains” - som bland annat ledde till att GAFFA utnämnde Siraj till en artist att hålla koll på, en nominering till ”Årets Nykomling” på Dalecarlia Music Awards och hyllningar från bland annat Scandinavian Soul - väjer Siraj inte för att hämta inspiration inifrån. Den nya musiken kommer från samma självrannsakande och funderande plats som alltid.

”Att göra denna EP har varit en upptäcktsresa för mig. Jag ville utmana mig själv genom att skriva dessa låtar för att bli mer ärlig. Jag har tillbringat större delen av mitt liv med att tro att mina starkare känslor är obefogade och olämpliga. Att det är fel att vara arg och att mina gränser inte är värda att lyssna på. Jag kände en stark längtan växa inom mig att sluta censurera mig själv. Det var visserligen obekvämt, men det gjorde inte att känslan försvann – tyvärr. ”