Bach goes symphonic

Sarah Kim (Paris)

Program

Johann Sebastian Bach (1685–1750), orgeltranskription Messerer

Chaconne ur Partita nr 2 i d-moll BWV 1004

Johannes Brahms (1833–1897)

Herzlich tut mich erfreuen & Herzlich tut mich verlangen

Robert Schumann (1810–1856)

6 studier i kanonisk form op. 56

nr 1 Nicht zu schnell

nr 3 Andantino

nr 4 Innig

nr 5 Nicht zu schnell

Sigfrid Karg-Elert (1877–1933)

Valse Mignonne ur Drei Stücke op. 142

Felix Mendelssohn (1809–1847)

Sonat nr 3 i A-dur op. 65

Franz Liszt (1811–1886), orgeltranskription Rogg/Robillard

Légende nr 2: St François de Paule marchant sur les flots

Här får vi följa hur Bachs anda lever vidare långt bortom barocken och får symfonisk kraft och färg i romantikens musik.

I centrum står den monumentala Chaconne – här i en orgeltranskription som förvandlar violinstycket till en orkestral upplevelse med stor dramatisk spännvidd.

Bachs inflytande hörs vidare i Johannes Brahms innerliga koralförspel och i Robert Schumanns förfinade kanonstudier, där sträng form blir bärare av romantisk poesi. En lätt, elegant ton infinner sig i Sigfrid Karg-Elerts Valse Mignonne, innan Felix Mendelssohns orgelsonat i A-dur tydligt visar den klara formvärld som Bach inspirerat.

Resan avslutas med Franz Liszts Légende nr 2, där en andlig berättelse om helgonet Franciskus som går på vågorna blir till en dramatisk, symfonisk orgelvision. Genom hela programmet bevaras inte bara Bachs arv – det förstorats, bryts i nya färger och återföds i praktfull romantisk klang.

This program explores how the spirit of Johann Sebastian Bach resonates far beyond the Baroque, inspiring a symphonic richness of sound and expression. At its heart lies the monumental Chaconne, reimagined in a transcription that expands its violin origins into something orchestral in scope and intensity.

Echoes of Bach’s influence unfold in the deeply felt chorale preludes of Johannes Brahms and the refined counterpoint of Robert Schumann, where strict forms become vessels for Romantic poetry. A touch of elegance appears in Sigfrid Karg-Elert’s graceful miniature, before the luminous architecture of Felix Mendelssohn’s Organ Sonata reveals clarity shaped by Bachian ideals.

The journey culminates in the sweeping drama of Franz Liszt, whose visionary transcription transforms spiritual narrative into symphonic spectacle. Across these works, Bach’s legacy is not only preserved—it is expanded, refracted, and reborn in grand, resonant colors.